vill ut och gå sen. borde springa egentligen, förbränna dagens middag (äckelslavshamburgare). allt överflödigt fett ger mig ångest. önskar vi kunde skjuta lite till på den där utlandsresan, helst av allt skjuta lite på hela sommaren, sisådär en månad eller två. jag är inte redo. jag är aldrig redo när den väl närmar sig. och nu är den snart här. och jag kan inte ens gå omkring i linne utan att drunkna i ångest. 

fint är iallafall att fyra nya böcker har fått flytta in i min bokhylla (varav en är fin-håkans självbiografi) samt tre par trosor i spets och siden in i byrån. de är så fina att jag knappt vågar ta i dem, ännu mindre ha dem på mig.

funderar på det här med pojken a och jag. känns som vi rör oss i en stor enda destruktiv cirkel. jag klamrar mig fast lite för hårt och när han slutat att höra av sig hotar jag med att lämna helt och då säger han förlåt och allt är bra för en sekund tills jag kväver honom med mina ord igen. jag undrar om denna gången också bara är ett tomt hot eller om jag faktiskt menar allvar nu. jag vet faktiskt inte. jag vet inte. det känns ansträngt nu.