kalla novembergator. grävmaskiner och stora hål i marken för ramelflickor att ramla ner i.

fick en impuls att hoppa ner i ett av dem, erfordra en hjärnskakning. det skulle jag behöva, slå mig riktigt ordentligt. jag föreställer mig det lite som en lång spiral ner, och som bara fortsätter och fortsätter och fortsätter..

en gammal klasskompis hör av sig. "jag ser dig i skolan ibland, du ser väldigt bra ut iris". hans intresse är uppenbart. och det känns som en liten seger för mitt osynliga högstadiejag. en löjlig men ändå viktig seger. 

ikväll ska jag ut med m. vin och höga klackar, pussvänliga munnar och en diskret urringning. jag har inte sovit ordentligt på flera veckor och jag undrar hur länge till jag orkar, hur länge till det dröjer innan jag kraschar. har hela veckan fullbokad och det känns både bra och jobbigt.