det finns glass i kylen. det är sorgligt nog vad som snurrar i mina tankar just nu. får inte för då är hela morgondagen och dagen därpå förstörd. jag skulle ju på arbetsintervju. jag skall på arbetsintervju. och först träffa e och sedan m. fylla alla tidsluckor. 

att g kommer hit om två veckor är en dålig idé. men det var ju jag som frågade, jag som tjatade. jag som sa du kan bo hos mig, jag har en säng ledig. hur ska jag klara av att inte röra honom när han ligger bara en halvmeter ifrån? 

känner mig yr. färdig. allting snurrar. har alldeles för många tänkta tankar och ännu fler otänkta. känns som att jag går på något. känns som att jag rör mig snabbare än alla andra, livet hänger inte med. snabbspolar händelser ord människor och nu sitter jag stilla alldeles stilla men rusar ändå fram.

jag undrar när du hör av dig igen

om du hör av dig igen

om jag kan stå ut

eller om jag hör av mig först

 

jag undrar,

kan jag någonsin glömma dig?

eller åtminstone släppa

börja drömma om annat

träffa någon nästan lika bra

fast du var inte bra

inte alltid

nästan aldrig

och när jag gav dig hela hjärtat

försvann du 

och det blev tyst

så jävla tyst

 

-

 

och jag fick aldrig kyssa dina nakna skuldror

och jag fick aldrig räkna dina leverfläckar

och jag fick aldrig komma under din hud

och jag fick aldrig krypa in i din famn

och jag fick aldrig dra in din doft

och jag fick aldrig undra vart du tagit vägen när du lämnat min sida mitt i natten

och jag fick aldrig se dina pupiller växa 

och jag fick aldrig dricka té med din mamma

och jag fick aldrig prata med din syster

och jag fick aldrig börja hoppas utan att bli besviken

 

 

från att känna mig totalt energilös till att knappt kunna sitta still. förstår inte mina nästan bipolära humörsvägningar. 

var inne i stan en tur. vandrar runt själv en timme, hittar en bok, köper ett paket riskakor för att lugna hungertigrar. träffar e och s. det har hänt någonting, det får vänta tills s har gått. sedan sitter vi på varsin sida av träkuben jag och e och pratar. hon får tårar i ögonen och jag lindar mina armar om henne. en tyst gråt mot min skjortkrage. är glad att hon hörde av sig till mig, först. känner mig nära igen efter att ha känt mig så långt ifrån. fina e, försvinn inte igen. 

sedan följer jag henne till tåget, kramas igen - vi ses snart. blunda skynda drar i skjortärmen som envisas med att åka ner. solen som sticknålar i ögonen. oprovocerade panikkänslor. lugnar ner mig på spårvagnen. pappa ringer om danmarksresan. en helg får vi vara bara pappa och dotter sedan är vi tillbaka i det gamla igen. 

runt halsen hänger halsbandet med svalberlocken och om halsen om en annan flicka i stockholm hänger ett likadant. en osynlig portal för vårat systraskap, ett band som inte går att knipsa med ens all världens våld samlat i en gemensam styrka. vapensystrar in i döden - och in i döden och längre till så kommer jag att älska dig min vän

tristess - sitter i mitt flickrum

har aldrig gillat det tillståndet,

när allt bara är och ingenting känns

vill känna myrkrypningarna i benen,

magknipet i maggropen,

hjärtklappningarna i bröstet..

 

kanske borde smsa l ändå

få det att hända

någonting vad som helst

kan omöjligt vänta tills på fredag

men det tar emot

don't worry

det är jag som utnyttjar honom och inte tvärtom

försöker övertyga mig själv

övertygar nästan

 

/*åka in till staden

självsäkra steg

övertygar precis alla utom mig själv

det är okej

detärokejdetärokejdetärokej

 

det blev alldeles för mycket igår. jag var alldeles för mycket igår. för mycket och för hastig alkoholkonsumentation. på ett dansgolv, trampar takten i mina kängor. skriker när mina favoriter spelar och får blickar. ut till m och de andra. jag ser deras hånleenden. orkar inte, går därifrån. ramlar in i v, jag kan väll få sova hos dig? snälla? när sista bussen hem går sitter jag fortfarande kvar. m har gått sedan länge. känner att jag är nära att krascha, häller i mig mer bränsle. det bränner, skaver i halsen. ner för trapporna. är så när botten nu. börjar prata med en tjej, t, och sen har jag min tunga i hennes mun. jag är egentligen inte bi, sen svart. på en toalett med t, skrattandes. svart. på en trottoarkant, vänder ut och in på själen. får en tröstande arm om mig, löften om att allt kommer att bli okej. förtjänar inte, förtjänar att bli lämnad där i mina egna spyor. blir inte lämnad. nu flera armar omkring mig. förlåtförlåt för att jag är en enda röra, blir hyshad. mörker. en kebabrulle på hörnan. mörker. i någons lägenhet, v's. blir nerbäddad i en soffa. kan inte sova. ut på balkongen och röka. du borde inte jag vet. när det börjar ljusna ute snörar jag på mig kängorna och kramar om. ber om ursäkt igen. ut genom porten och ut på gatan. staden är precis nyvaken. här börjar en ny dag.

 

jag luktar fortfarande av honom, av igår.

jag tar en senare buss, stannar över. han lär mig att åka longboard och nu pryder nya blåmärken båda knäna.

vi går ner till affären och köper med oss folköl och lägger oss på en gräsplätt utanför ett bostadsområde. pratar, lär fortfarande känna varandra. samtalen flyter på lättsamt. 

vi tar en spårvagn in till staden och möter upp hans vän m på en pub. tankar och ord blir luddiga. jag gör mig ovän med några, försöker rätta till men det blir bara än mer fel.

det känns bra. att kunna göra misstag igen. att inse att allting, hur litet eller stort det än är, inte går att rätta till och att det är okej ändå. 

tillbaka i hans stad igen klättrar vi över ett stängsel och upp på ett hustak. jag ligger med huvudet på hans arm och han pekar ut karlavagnen. jag makar mig närmare. andas cigarettrök ut i natten. känner mig som fjorton år igen. 

in bland träden och upp på samma berg där vi låg en annan dag. härifrån kan man se ut över stadslyktorna, över hela staden. han tränger in i mig. jag ligger mot den kalla bergsväggen. kysser honom i nacken och på halsen. det gör ont. i hans nystädade lägenhet kryper vi ner mellan samma lakan. kyssar som smakar lätt av rödvin och whiskey. han är i mig och jag är i honom när vi somnar.

jag känner mig äcklig som bara låter mig dras med in i saker, som inte väljer själv. jag har alltid kunnat välja själv, alltid kunnat säga nej. kanske är det så att en liten del av mig vill trots allt. ner i fördärvet, gömma mig där, smutsa ner mig. kanske har det alltid lockat. där i min renodlade olycka, bland vitmålade villor och pappor i khakibyxor. välpolerade ytor som jag bara drömmer om att fläcka ner. jag trivs men jag  vantrivs. det är tryggt men jag vill ha stormen, leka med elden, leva farligt.

igår smsade l. blev förvånad fast kanske ändå inte. han vill ha mig igen, förbruka mig. jag är en förbrukningsvara. han ska ringa idag och jag vill inte alls men har nog inget val. jag har redan valt. åka dit, åka in. stängas in bryta sig fri. gå emot alla sanningar man har om sig själv. även om det förstör än. även om det förgör en.

idag har jag legat vid havet hela dagen. en blek och pluffsig kropp som jag har fått för mig är smal nog bara för att någon, en enda, tackade ja till den. känner mig äcklad över den bekräftelse jag känner. 

på insidan av låren ringlar sig vita ränder. på handleden ångestmärken. de är så bleka att de knappt syns längre. bara om man studerar vänster underarm noga, nära. 

vi pratade om ärr när vi låg i hans säng. han hade flera stycken och berättade historier om dem. ärret i pannan fick han när han var sex år och dök rakt ner i poolgolvet. ärret på handen när han krossade en glasflaska. jag gömde vänster handled diskret under täcket. jag tror han såg men han frågade inte. det är bra.

flyr stan och åker ut till landet ikväll, morfar och den blå sommarstugan. det förrädsika fikabrödet och kakor laddade med socker. tänker säga "tack, men nej tack" iallafall, har redan bestämt mig. tur. spela poker och promenera vid havet, förbi hästhagarna och tanter med små ilsket skällande taxar. det blir bra det. om jag ändå inte vore så trött.

jag är hans substitut för uppbrottet mellan han och hans tjej och han är mitt för någon eller något som aldrig inträffade. tänker att det som sker det sker nu

- imorgon vill jag till havet, andas salta vindar

   

 

igår var jag ute på äventyr i staden med m. jag gick i klackar istället för converse och fick blickar. det kändes ovant.

vinglandes arm i arm över kullersten. jag var trött men fortsatte att skådespelade. två glas och sen är jag fri i mitt tankelösa tillstånd. var lite för stor och alldeles för mycket men jag hade så fruktansvärt roligt. 

vi gick barfota hem genom stan, missar sista bussen hem och får betala dyra pengar för en taxi. sen somnar vi båda i m's säng.

vaknar med huvudvärk, ingen röst och ungefär tusen blåsor under fötterna. tänker på främmande läppar, varma händer som formas kring min midja. mår illa. tappade bort både ett paraply och mig själv på ett dansgolv någonstans i göteborgs stad igår. 

och ikväll ska jag träffa han andra. l. jag vill inte övertänka eller tänka alls. bara göra, handla på känsla. jag måste våga lita på att den kan ha rätt.

jag sitter på min bänk vid sjön

jag tänker jag går när halva ciggen har brunnit ner

en cigarett, två cigaretter

sedan reser jag mig

 

jag vet inte vad jag ska göra.

jag ska träffa en pojke på fredag, en annan pojke.

och igår var jag hög på bekräftelsen av att någon faktiskt vill ha mig, är intresserad. men så dyker pojken a upp i tankarna.

och allt är så förvirrat, så otydligt, men det är fortfarande han som gör mig alldeles svag i kroppen, som får hjärtat att slå små frivolter.

igår kändes det så självklart att gå och ta en öl med en annan, idag vet jag inte.

helvete

 

 

 

 

 

 

jag mår rätt så bra ikväll, på gränsen till väldigt bra.

inne i staden som inte riktigt känns som hemma men bekant. jag upptäcker fortfarande nya platser, outforskade områden. 

jag vandrar omkring utan mål och hamnar i en park, samma park där jag och s promenerade sida vid sida och vi var båda så nervösa att vi darrade. jag minns att vi skrattade åt det då.

jag slår mig ner i gräset på min jeansjacka, läser ett kapitel ur boken. en fjäril landar precis intill och den låter mig hålla den i min hand ett kort ögonblick. på håll hörs barnskratten, på bänkar sitter trötta föräldrar och tar en andpaus. förbi går tanter med rullator och snövitt hår, och lyckliga hundar som får lufsa omkring helt fritt. 

när jag kommer hem lagar  jag middag till jobbigt glad 80-tals musik och dansar omkring i köket. mamma kommer hem och vi äter middag tillsammans, har ett första riktigt samtal på flera dagar. 

en pojke, samma pojke från kvällen när jag såg håkan, bjuder ut mig, eller ja, han frågar väll snarare om vi ska "hänga" men i min 30-tals romantiserade version bjuder han ut mig.

jag går runt på små moln, och lite materiell lycka kanske. vill stanna kvar i min lyckobubbla helst hela tiden. tänker inte fundera på när den spricker denna gången. det viktigaste är att den är befintlig nu. det viktigaste är bubbelgumsrosa väggar omkring mig nu.