jag mår rätt så bra ikväll, på gränsen till väldigt bra.

inne i staden som inte riktigt känns som hemma men bekant. jag upptäcker fortfarande nya platser, outforskade områden. 

jag vandrar omkring utan mål och hamnar i en park, samma park där jag och s promenerade sida vid sida och vi var båda så nervösa att vi darrade. jag minns att vi skrattade åt det då.

jag slår mig ner i gräset på min jeansjacka, läser ett kapitel ur boken. en fjäril landar precis intill och den låter mig hålla den i min hand ett kort ögonblick. på håll hörs barnskratten, på bänkar sitter trötta föräldrar och tar en andpaus. förbi går tanter med rullator och snövitt hår, och lyckliga hundar som får lufsa omkring helt fritt. 

när jag kommer hem lagar  jag middag till jobbigt glad 80-tals musik och dansar omkring i köket. mamma kommer hem och vi äter middag tillsammans, har ett första riktigt samtal på flera dagar. 

en pojke, samma pojke från kvällen när jag såg håkan, bjuder ut mig, eller ja, han frågar väll snarare om vi ska "hänga" men i min 30-tals romantiserade version bjuder han ut mig.

jag går runt på små moln, och lite materiell lycka kanske. vill stanna kvar i min lyckobubbla helst hela tiden. tänker inte fundera på när den spricker denna gången. det viktigaste är att den är befintlig nu. det viktigaste är bubbelgumsrosa väggar omkring mig nu.