"jag ska laga middag, ska du ha eller har du redan ätit massa annat?", det är sättet hon säger det på. tonfallet. anklagande, nästan hånfullt. det gör ont. det har jag sagt till henne. flera gånger. hon vet ju.

jag hade exempelvis kunnat svara att det heter "massor" och inte "massa". jag hade exempelvis kunnat svara "det där sårar mig och du vet precis hur mycket".

men jag är tyst. tar bara emot, sväljer. för på rummet ligger hetsresterna sen igår och sen förra veckan och då förtjänar man ingen uppfodrande klapp på huvudet. då förtjänar man knappt ens att existera.

guldpojken sa ungefär detsamma fast med andra ordalag. och pojkarna innan han. "du har inte flickväns potential", "detta känns inte rätt". varför dessa jävla försiktighetsåtergärder? varför inte bara säga som det är? 

"kära iris, du väger åtminstone 10 kilo för mycket, du knullar på första dejten och din norrländska är ta mig fan inte vattentät. you're no longer in the run to become my new girlfriend". nästa pojk som säger så lyfter jag på hatten för.