en tragedi med läppstiftsmun

plan; bli full så snabbt som möjligt.
jag sitter ensam på en krog. beställer in två öl. låtsas vänta på ett sällskap som aldrig kommer. skådespelsringer någon.
och det kan förstås se rätt tragiskt ut. utåt - ungefär i stil med gamla farbröder på kyrkogårdar. ungefär i stil med barn som ropar på sin pappa att "vänta, men vääänta dåå".
- men jag ska träffa pojken sen och då behöver jag vara i dimman. då behöver jag vara borta. "make sense" för jag är så jävla osense nykter.
lämnar ensamma läppstiftsmärken på tomglasen. snart bottnar jag inte. snart kan jag andas igen.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0