jag skulle vilja säga att jag saknar honom men det gör jag inte. han bleknar precis som allt annat. när det växer sig avstånd emellan. jag förundras faktiskt över hur lite känsla det finns där, förundras över hur någon som upptagit varenda känsla och tankefrekvens det senaste halvåret bara kan blåsa förbi sådär, lätt som en vind. kanske att det känns annorlunda när avståndet krymper. 

*

i helgen jobbade jag mitt sista arbetspass på jobbet jag aldrig riktigt kom att försonas med. jag är både ledsen och glad över att jag höll ut det hela året. ledsen för jag använder verbet "höll ut" när jag pratar om det, glad för jag att iallafall jobbade året. 

*

igår vinade vi i parken. jag, m och neon och några vänner till han. under slutet av kvällen avlägsnade vi oss en bit ifrån gruppen, jag och neon. vi satte oss på en bänk vid sjön. flätade samman fingrar och delade tragedier. han tycker om mig. det sade han förra gången vi sågs och jag ser glittret i hans ögon. det gör mig nervös för jag vet inte om jag känner lika och han betyder så mycket

*