idag har jag legat vid havet hela dagen. en blek och pluffsig kropp som jag har fått för mig är smal nog bara för att någon, en enda, tackade ja till den. känner mig äcklad över den bekräftelse jag känner. 

på insidan av låren ringlar sig vita ränder. på handleden ångestmärken. de är så bleka att de knappt syns längre. bara om man studerar vänster underarm noga, nära. 

vi pratade om ärr när vi låg i hans säng. han hade flera stycken och berättade historier om dem. ärret i pannan fick han när han var sex år och dök rakt ner i poolgolvet. ärret på handen när han krossade en glasflaska. jag gömde vänster handled diskret under täcket. jag tror han såg men han frågade inte. det är bra.

flyr stan och åker ut till landet ikväll, morfar och den blå sommarstugan. det förrädsika fikabrödet och kakor laddade med socker. tänker säga "tack, men nej tack" iallafall, har redan bestämt mig. tur. spela poker och promenera vid havet, förbi hästhagarna och tanter med små ilsket skällande taxar. det blir bra det. om jag ändå inte vore så trött.