jag känner mig äcklig som bara låter mig dras med in i saker, som inte väljer själv. jag har alltid kunnat välja själv, alltid kunnat säga nej. kanske är det så att en liten del av mig vill trots allt. ner i fördärvet, gömma mig där, smutsa ner mig. kanske har det alltid lockat. där i min renodlade olycka, bland vitmålade villor och pappor i khakibyxor. välpolerade ytor som jag bara drömmer om att fläcka ner. jag trivs men jag  vantrivs. det är tryggt men jag vill ha stormen, leka med elden, leva farligt.

igår smsade l. blev förvånad fast kanske ändå inte. han vill ha mig igen, förbruka mig. jag är en förbrukningsvara. han ska ringa idag och jag vill inte alls men har nog inget val. jag har redan valt. åka dit, åka in. stängas in bryta sig fri. gå emot alla sanningar man har om sig själv. även om det förstör än. även om det förgör en.