du var i mig, nu är du i mig alltid

du är ett myggbett som jag vill klia upp
ett skoskav som aldrig läker
ett sår som aldrig slutar blöda
ett tuggummi som klibbat sig fast på min näthinna
en eld som brinner svagt men vägrar slockna
du finns kvar
du finns så jävla mycket
i allting
i mig
 
och tystnaden den äter mig levande
jag undrar när du hör av dig igen
om du hör av dig igen
om jag kan stå ut
eller om jag hör av mig först
 
jag undrar,
kan jag någonsin glömma dig?
eller åtminstone släppa
börja drömma om annat
träffa någon nästan lika bra
fast du var inte bra
inte alltid
nästan aldrig
och när jag gav dig hela hjärtat
försvann du 
och det blev tyst
så jävla tyst
 
-
 
och jag fick aldrig kyssa dina nakna skuldror
och jag fick aldrig räkna dina leverfläckar
och jag fick aldrig komma under din hud
och jag fick aldrig krypa in i din famn
och jag fick aldrig dra in din doft
och jag fick aldrig undra vart du tagit vägen när du lämnat min sida mitt i natten
och jag fick aldrig se dina pupiller växa 
och jag fick aldrig dricka té med din mamma
och jag fick aldrig prata med din syster
och jag fick aldrig börja hoppas utan att bli besviken
 
love | Tumblr
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0