sitter och andas. vet inte hur jag ska klara av dagen, tvåtimmarspausen mellan lektionerna. visst har jag ju k men ibland så får hon mig nästan att känna mig än mer ensam. 

när ångesten bosatt sig, när den läckt igenom fasaden. den växer som ogräs, som rakblad i halsen, som fjärilsvingar i magen.. den äter upp allt. den äter mig. man behöver inte säga något för man ser vem som går omkring och bär på den. instinktivt vänder folk ryggen till. eller om det är jag själv, jag är inte säker.

tar den sena bussen idag. när mamma lämnat huset ska jag hälla i mig lite mod.