igår satt jag uppe hela kvällen och väntade på att han skulle höra av sig. han skrev aldrig så jag tryckte i mig det sista av bullarna och ostbågarna och somnade framför en serie på sexan. 

tillbringar denna fredagen bakom persienner. orkar inte. skrev "raring" till e och det kändes ovant, fast det är ju jag på sätt och vis. jag bestämmer. vi skulle egentligen setts och skrivit på ett skolarbete. jag föreslog måndag istället, hon har inte svarat. känner mig värdelös som inte orkar. 

stänger in mig själv och ångesten på rummet. det finns knappt något syre kvar. jag tänker att allt hade varit bättre om jag hade haft en liten nätt uppåtnäsa. absurditeten i det hela.