varför kunde hon inte bara låta det va? hon visste om mitt förflutna med maten och ändå så väljer hon att trycka på. när hon stänger dörren efter sig vet jag att den snart kommer att öppnas igen. mycket riktigt. dörren öppnas och en ny ordstorm av anklagelser sköljer över mig. sedan är det över. tänker andas, andas nu förfan men tårarna tränger fram ändå. förstås. blinkarblinkarblinkar för mamma får absolut inte se, att hennes ord träffar som knytnäveslag på bar hud

 

fast idag har egentligen varit en bra dag. jag och em åkte in till staden med hjärta och vi hann med att både dricka frappe med tre våningar grädde ovanpå, inhalera helium och spela in en ny telefonsvarare till mig, springa i affären och nerför gågator, sitta vid hamnen och äta jordgubbar och röka. vi spatserade omkring innanför lisebergsområdet också, blev sockervaddiga om händer och munnen men det var fint. sen var den dagen slut.