jag kan inte hitta rätt i alla mina fel

för lite sömn, för mycket mat. 

pappa är mycket lyckligare utan oss, i det nya huset, med sin nya familj, med en nybyggd altan. det är svårt att hantera, svårt för mig att acceptera. jag bryr mig. jag brydde mig så jävla mycket och han tänkte bara på sig själv. alltid var det han främst och jag sist. och jag kan inte riktigt glädja mig för hans skull när jag ser hans fåniga leende, när jag ser han lägga armen om sin nya. jag kan inte och jag skäms så jävla mycket, men jag kan bara inte. 

kommer hem sent och mamma luktar alkohol. hon sluddrar när hon pratar och tror inte jag märker.

em hör knappt av sig. hon har sin pojke nu, hon är nykär, hon har ett nytt jobb och hon har inte tid för mig. smsar min pojke, jag behöver dig ikväll - inget svar. jag klarar mig men ikväll känner jag mig bara så jävla ensam, så jävla obetydlig

 

 

 

 

'

 

 

Så himla fin blogg. Är glad att du lämnade en kommentar så att jag kunde hitta hit. Hoppas du får må lite bättre snart. Att känna sig ensam är hemskt<3 Kramar