levde lite igår. först håkankonserten. jag stod långtlångt fram nästan vid scenen, kunde se ansiktsmimiken skifta tillsammans med orden - så nära. låtar både från gamla och nya plattan.

under nu kan du få mig så lätt ett kärlekspar stod framför mig och tankarna styrde mot pojken a (förbjudetförbjudetförbjudet). fick en klump i halsen och tänkte på alla gånger han.. vadå? kom på mig själv. i slutet exploderade himmelen i ett regn av glitter och jag önskar att någon hade stått bredvid mig då. sedan var det över.

följer folkmassan, hoppar på en spårvagn in till stan. runt omkring mig folk med öldimmiga ögon och med skrikiga stämmor. och så jag, där ibland alla andra. och min hållplats ville inte komma tidigt nog. just där och då tyckte jag inte om göteborg alls. 

missar bussen hem, nästa går om först en timme. slår mig ner på en bänk. det har hunnit bli mörkt och jag fryser i min midjekjol.

blickar ut över stadslyktorna, framför mig glittrar parishjulet i neon. ett killgäng framför mig och jag försöker undvika att ramla dit med blicken endå ramlar jag in i ett par mörkblå ögon. slår ner blicken, uppenbart förskräckt över att ha blivit ertappad av att sitta och stirra. killen med  den mörka blicken släntrar fram och sjunker ner bredvid mig på bänken. 

han: "hejsan"

jag "hej"

hans huvud är snaggat och han ser en bra bit äldre ut än jag. vi sitter och pratar, när han ska med sin buss ber han om mitt nummer. han ringer nästan direkt. 

ensam på min bänk igen får jag syn på samma man som gick runt och sålde faktum en annan dag. han stod och pratade med två tjejer som såg besvärade ut. tvekade en sekund men gick sedan dit och knackade han på axeln. 
"jag tror bestämt att jag lovade att köpa en faktum av dig nästa gång vi sågs" säger jag. och han känner förstås inte igen mig men spricker upp i ett leende. han visade sig heta paulo, han bjöd på en cigg och frågade ut mig om mitt liv. sedan kom min buss och jag fick en kram och en puss på kinden. "för att du är så söt".

hoppar av två hållplatser för tidigt. vill ut i natten. bestämmer mig för att gå till min gamla skola som ligger spöklikt öde i gatuljusbelysningen. tänker att allt ser så anorlunda ut gentemot då, att jag aldrig hade trott att mitt liv skulle ta den riktning som det gjorde när jag hängde upp och ner på i klätterställningen på skolgården. gick därifrån, hem. somnade.