jag tänder en cigarett och drar in röken, djupa andetag, ser hur röken strilar upp mot en violett himmel. jag skriver lite i min skrivbok, planerar, strukturerar. tar små klunkar av flaskan med vitt vin och vodka. vill försvinna in i dimman, vila huvudet bland molnen. men den ger ingen effekt.

påväg hem halsar jag det som finns kvar i flaskan, får kväljningar men fortsätter. sväljersväljer, blinkar bort en tår. slänger bort den urdruckna flaskan i en buske. äntligen känner jag av berusningen. jag vinglar till, återfår balansen igen. styr stegen i rätt riktning, hem.

fönstret till mitt flickrum står öppet på vid gavel. jag är alldeles för full för att kunna klättra in så jag lägger mig ner i gräset utanför. får iväg en rad till pojken, två. inget svar. börjar gråta och hela världen snurrar. ramlar iväg till mitt berg och utsikten är nog fin där men det snurrar för mycket och jag kan inte fokusera blicken på något. lägger mig ner på rygg, bara någon enstaka stjärna lyckas lysa igenom molntäcket. bortanför i fjärran lyser göteborg stad, den slocknar aldrig.

tänker på pojken, tänker på att vi aldrig kommer att få vara tillsammans. salta tårar längs med kinderna. jag försöker hyscha mig själv men det får mig bara att gny ännu högre. jag kryper ihop till en liten boll,  slår armarna omkring mig. mobilen mot örat, knappar in pojkens nummer. en signal, två signaler, tre.. abonenten du försöker nå kan inte ta ditt samtal för tillfället ett slag i magen. mobilen blinkar till, ett "hej jag sover skriver imorgon" på ett ungefär. vinglar hem, lyckas ta mig in genom fönstret den här gången. snörar av mig conversen, tårarna har slutat rinna istället trycker illamåendet i halsen. allt runt omkring snurrar i en obehaglig fart och när jag blundar snurrar det ännu värre. spyr upp alla känslor i papperskorgen. sitter så, med huvudet mellan benen, länge länge. försöker lyfta det men det snurrar bara värre då och upp kommer nya spyor. till slut somnar jag. drömmer oroliga drömmar och vaknar igen vid sjutiden när mamma har gått till jobbet, med spyrester i håret och en stank av gårdagen som ger mig kväljningar bara av att befinna mig i. jag sätter fönstret på glänt, vädrar ut rummet, städar upp röran, mig själv, tömmer papperskorgen full av spya och matrester. vid ett hör pojken av sig "godmorgon iris" han skriver att han har varit bortrest och inte velat använda mobilen så mycket "men jag är här nu" avslutar han. jag tror inte jag tror helt på honom men jag spelar med, vet inte vad annars jag skulle göra. vi får se nu, vi får se vad som blir.